snyggiraff

För vissa är datorer en oändlig energidryck, sömnen påminner sig inte. Jag förstår dem, livet, världen vidgar sig till att du, just du kan ta reda på saker på en sekund, till att du kan finna din livskärlek i ett hörn i skåne, eller kanske kiruna, eller varför inte bara pojken i huset brevid.
Själv är jag nog inte riktigt sådan, klockan är 00:09 en söndakväll och jag är göratrött. Vill inte veta av tid men den gör sig ständigt påmind. Kanske, jag säger inte att det är så, men kanske håller jag på att gå ner för den där trappan, den som är så förjävligt svår att ta sig upp för igen. Jag säger inte att det är så, jag säger inte heller att det kommer att bli så. Jag säger bara kanske.
Nej, jag är inte 50 år och utbränd, men jag är 17 och jävligt stressad. Fastän mycket som jag stressat över redan är avklarat så sitter det kvar.
Nästan som mensvärk.
Nästan som att gå en mil med skavsår.
It only gets worse.


Kanske borde man följa de där tipsen. Kanske borde man klippa ut de där självpeppande orden ur senaste veckorevyn och klistra upp dem på väggen. Kanske. Kankse inte. Älskar. Älskar inte.
Jag kanske borde börja jogga varje morgon, äta morötter till fredagsmyset och lägga alla mina pengar på skönhetsprodukter istället för en veckas fylla i borlänge, peace and love. Jag säger inte att jag ska. Men kanske.


Jag började skriva på något som skulle bli en bok för ett tag sedan. Eller tja, ett år sedan. Två kanske. Tre? Blev hursomhelst supernöjd med första kapitlet (som visserligen bara är en A4 på datorn men). Jag forsatte lite, men när jag nu blev så nöjd med början så var ju allt annat tvunget att bli lika bra, eller hur? Jag har öppnat upp dokumentet flera gånger sedan dess, men tanken att nu jävlar ska jag fortsätta, men sedan läser jag igenom och tänker hur bra början var... Hur ska jag då... Hur ska jag få det att lyckas, att klicka, att explodera och sjunga. Lika bra som... Lika bra som början.
Jag vet att jag kommer forsätta på den, en dag kommer jag det, och då jävlar.



Jag skulle gärna raka av mig håret. Jag säger inte att jag ska men...


Jag säger bara att... Man kan inte alltid vara stark för att man vill, men det är fan värt att försöka, och styrka ger vilja, som ger mer styrka, som ger mer vilja...